Nätverkssäkerhet: Skillnad mellan sidversioner

Versionen från 14 december 2005 kl. 23.42

Chapter 1 / Intro

Replay attack, återanvänder paket för attacker.
Operating systems, protocols and applications are insecure.
Perfect security is not the goal, för dyrt!

Chapter 2 / Authentication and Passwords

Passwords, dictionary attacks etc.
PAP: password authentication protocol, Verifiering med användarnamn/lösenord, allt i klartext.
Hash/Kryptering av lösenord onödigt, kan fortfarande användas för replay-attacker.
CHAP: Challenge Handshake Auth Protocol: Servern skickar en utmaning till klienten som denne hashar tillsammans med den delade hemligheten (lösenord).
RADIUS: Remote Authentication Dial In User Service. Defactostandard för användarverifiering. Använder en speciell server som sköter autentiseringen. Klienten och RADIUS-servern delar en hemlighet.
Svagheter i RADIUS

- Om man vet ett lösenord kan man sniffa MD5(shared_secret) och göra en uttömmande sökning.
- Kan även återanvända fångat meddelande och försöka tills servern godtar.
- Om authenicator återanvänds kan man få fram password1 xor password2

CT-KIP, ny standard föreslagen av RSA för autentisering baserad på one time passwords.

Chapter 3 / Weaknesses in TCP, UDP, ICMP, IP

Generella attacker: message insertion, message deletion, message alteration, message replays, MITM
IP innehåller ingen säkerhet, lita inte på IP-adresser.
LAND-attack, ha samma IP i både från och till-fältet. Kan leda till krasch, DoS.
Ping of death, skickar ett ping-meddelande större än den maximala IP-paket-storleken. Kan leda till krasch, DoS. Skapas genom fragmentering. Dvs. använd säger slumpgenerering.
Om man kan gissa sekvensnummer kan man modifiera tcp-anslutning, session hijacking mm.
TCP desynchronization, sätta in paket med felaktiga sekvensnummer. Leder till "ACK-storm" mellan parterna som slutar först när paket börjar droppas.
Fragmentering av paket gör det svårt med inspektering av paket, bör undvikas.
Teardrop attack, använder sig av fragmentering för att skapa ett felaktigt paket vid sammansättning. Kan leda till krasch, DoS.
UDP saknar säkerhet, går att sätta in paket och spoofa portnummer.
ICMP-meddelanden kan användas för att säga åt nätverk att minska sändningshastighet, dirigera om trafik, etc. ICMP (förutom ping) bör blockeras.
TCP/UDP/ICMP/IP kan man inte lita på, skydd måste finnas i applikationslagret.

Chapter 4 / Attack methods

Host scanning, leta reda på datorer genom att skicka paket som genererar svar.
Port scanning, få reda på vilka portar som är öppna/program som körs.
UDP scanning, svårt att portscanna då inga svar ges förutom ICMP. Vissa operativsystem hindrar för många ut per sekund.
TCP-scanning, inled anslutningar till portar, observera svar.
SYN/ACK-paket kan komma igenom brandväggar då de verkar vara svar på en redan inledd anslutning. Ger oss information om var datorer finns.
Fingerprinting, få reda på vilka program/OS som körs genom att skicka speciella paket och observera beteende. T.ex. windows size, TTL etc.
Idle/dum scanning. Skicka paket med en annan host som från-IP. Kan sedan få info om svar genom att observera den dator man använt som hosts fragmentering. Kan ge info om brandväggsregler, trusted hosts etc.
DoS attacks. Single message, såsom teardrop och land, multiple message, såsom syn-flood.
Smurf, ICMP ping med broadcast som från-adress.
DDoS, flera datorer som anfaller.

Chapter 5 / Firewalls

DMZ, demilitarized zone. Del av nätverket avskärmat från det övriga.
Brandväggar arbetar från nätverks och transportlagret och uppåt.
Brandväggstyper: Static packet filters, dynamic packet filters (SPI), gateways, deep packet inspection, air-gap firewalls.
SPI-brandväggar används oftast som main border-brandvägg, ofta bakom en enkel screening router. SPI-brandväggar håller koll på state och känner till TCP state machine. Håller koll på anslutningar som går in/ut och hur dessa matchas med SYNS och ACKS.
Deep packet inspection undersöker även innehållet i paket.
Screening routers gör en statisk analys utan state baserat på en lista med regler. Billigt att implementera.
NAT kan användas i säkerhetssynpunkt då det inte ger personer utanför NAT-routern någon information om datorerna på insidan av nätverket.
IDS kan hålla koll på attacker som görs och logga dessa.

Chapter 2 / WLAN

802.11b vanligast, 802.11g de facto standard för ny utrustning.
WLAN gör det lätt att komma åt trafiken i nätverket.
SSID måste vetas av den som vill ansluta. SSID-broadcast tar bort detta skydd, men SSID sänds ändå i klartext i nätverket.
MAC-filtering kan användas, men MAC-adresser kan enkelt förfalskas.
WEP krypterar trafiken, käss säkerhet.
Svårt att byta nycklar i WEP då allt måste bytas manuellt.
Veka IVs finns som gör knäckning av krypteringen mycket snabb. Sorteras bort av vissa.
En upptagen AP kommer återanvända många IVs, vilket kan användas för att dekryptera kryptotext (dåligt).
(åäö)ndringen i CRC för meddelanden kan förutspås när meddelanden ändras (dåligt).
IV kan fås ut genom att xor:a kryptotext med klartext. Kan fås genom t.ex. key authentication då man skickar en utmaning och samma utmaning krypterad. (dåligt).
Paket kan ändras och sättas in då vi vet hur CRC ändras.
Nyckel kan väljas med hjälp av ett lösenord vilket gör att en dictionary attack är möjlig.

Chapter 7 / Cryptography

Använd alltid timestamps, nonces och sekvensnummer i krypterade paket för att förhindra replay.
Ett certifikat signeras av en pålitlig CA för att verifiera korrekthet.
X.509 standard för cert. Innehåller: versionsnummer, CA, serienummer, vem certifikatet är utfärdat till, publik nyckel, algoritm som används vid signering.
Diffie-Hellman, sårbar för MITM.

SSL/TLS

SSL 2/3, TLS är egentligen SSL 3.1
Arbetar på transportnivå och högre.
Ger både konfidentialitet och integritet.
En typisk SSL-handskakning sker enligt:

- Client Hello, klienten skickar ett meddelande med de krypton den stöder samt vilken version av SSL/TLS den använder.
- Server Hello, servern svarar med krypto och komprimeringsfunktioner som ska användas samt vilken version som är den högsta båda
stödjer.
- Certificate, servern skickar sedan sitt certifikat till klienten.
- Server Hello done.
- Client key exchange, klienten skickar slumpdata krypterad med serverns publika nyckel vilken sedan används för att ta fram en master secret för klienten och servern.
- ChangerCipherSpec skickas fram och tillbaka och data börjar krypteras.

Certifikat som används är standard x.509-certifkat.