Frances The Mute

Frances the Mute är Mars Voltas andra skiva efter 2003 års De-Loused In the Comatorium. the mars volta presenterar här en sammanhängande alkemisk fullträff till blandning bestående av lugnare ambienta partier, tre kvarstlånga symfonier och den klassiskt vackra the widow, insprängd och varsamt ihopsydd.

efter att ha spenderat nittiotalet i färd att placera hårda och arga nummer som den i fullo klockrena relationship of command från 2000 har fokalpunkten skiftat i fördel för det kompletta och imponerande konceptalbumet. frances the mute är en smältdegel av influenser och infall. det är ett album att färglägga en stegrande vår och sommar med, det perfekt avtrycket från en ung hand. det är, precis som åttiotalets pärla paul's boutique, ett av de album vari det döljer sig nästan lika många lätt förtäckta detaljer och en ständig förnimmelse av genialitet som i en av isaac newtons uträkningar eller någon av Leonardo da Vincis episka målningar.

the mars voltas har här lyckats skapa något som kan följa med en nära inpå, i hörlurarna och där vi går när vi är ensamma, något som klarar av att ligga i bakgrunden utan att försvinna, samtidigt som det är en härlig skiva att försiktigt rocka loss till. sittandes.

the mars volta är ett ovanligt talangfullt gäng, och den fingertoppskänsla och enorma kyla som krävs för att fullfölja tjuttiosex minuter och på ett sådant manér är bortom alla rimliga gränser.

genom att spara skivans absolut bästa låt till tredjen sist och efterfölja den med blott två bitar på vardera femtio sekunder -- varav den sista är ett succint eko från skivans inledande rörelse -- beseglar krullrockarna från puerto rico det nu obevekliga faktum att skivan är ett stycke bländande konst; ett postmodernt mästerverk.

http://www.umusic.dk/MCM/covers/foto_MarsVolta_FrancesTheMute.jpg