Långrandig

"Långrandig" är det ord som vanligen, och mycket ofta, dock ej jämt, som ej skall förväxlas med jämnt, används för att beskriva hur längden, det vill säga antalet bokstäver, i en text drar sig, vilket ibland uttrycks som: närmar sig, mot att vara för påtaglig, vilket förstås är högst subjektivt och alltså gör själva uttrycket subjektivt, i proportion, ej omvänd, till vad det faktiska innehållet, som förväntas finnas, är. Att vara etthundra procent, förkortas kort och gott, ej äckligt, som den mystiska bokstaven % (per hundra för er som inte ännu tagit godtycklig mattekurs på Chalmers och/eller inte hunnit lära er språket Latin, vilket för övrigt är en del i palindromet ni talar bra latin som sånär som på några mellanslag är ett perfekt palindrom, vilket också är ett latinskt ord men saknar svensk översättning) långrandig, vilket ofta förekommer då författaren, talaren eller upphovsmakaren till det aktuella alstret saknar tidsbrist och/eller alstret saknar substans, kan för det mesta uppfattas av reciprokören som aningen, eller för den delen mycket, ansträngande, vilket i gemene fall tär på diverse krafter; tidsödande, vilket gemene man oftast inte har tid med och därför tenderar att bli aningen irriterad samt sövande, vilket i många fall resulterar i sömn, som i värsta fall, om man anser det vara illa redan tidigare i stycket och meningen, inträffar mitt på, eller kanske mot slutet av, ljusa dagen. Långrandighet idkas ofta, vilket är en grov generalisering, i allmänhet av föreläsare på Chalmers och i synnerhet, med ytterligare en generalisering i bagaget, av politiker. Med risk för upprepning, en eller flera gånger, vill jag, som tagit mig tid av dyrbart slag och författat denna artikel, i form av en metafor, trycka på att långrandighet i grund och botten, början och slut och för det mesta, för att åryggalägga ytterligare en generalisering av grovt slag, lämpar sig för personer, det vill säga tingestar ej jämförbara med maskiner, som i vardagliga situationer är duktiga, eller rent av mycket bra, på att, med hjälp av en mycket lång samling ord, av olika ursprung, framföra en, eller flera, uppfattningar, dikter eller andra typer av texter helt utan mening, vilket ofta även kallas för att bullskita.

Exempel som inte gick osedda, åtminstone för dem med synen i behåll och alltjämt tittande, förbi

<Vico> whoa, jag somnade nästan där när jag läste texten